Den 19 mars förra året kunde vem som helst med blotta ögat riktat mot rätt ställe observera den hittills mest avlägsna stjärnexplosionen som observerats. Avståndsmässigt skedde det ca 7,5 miljarder ljusår bort. Ett ljusår är den längd ljuset färdas under ett år i 300 000 km/sekund, dvs 9461 miljarder km. Sjärnexplosionen skedde 7,5 miljarder ljusår bort, vilket är samma som 70 957 500 000 000 000 000 000 km. Det är jättelångt borta. Jääääääääääääättelångt.
Tidsmässigt skedde själva explosionen av stjärnan för 7,5 miljarder år sedan, och det skulle vid den tidpunkten dröja ytterligare ca 2 miljarder år innan jorden bildades. Och först den 19 mars förra året kunde vi observera den här på jorden. Ljuset går fort, men i vissa bemärkelser ändå oändligt långsamt.
Det sätter lite perspektiv på tillvaron när man börjar tänka på sånt här. Hur ser universum ut 7,5 miljarder ljusår bort just nu i denna sekund? Om BigBang skedde för kanske 13 miljarder år sedan, och vi med vår teknologi började avancera för inte alltför många hundra år sedan, vad har då inte hänt på andra planeter där ute under samma tid?
När vi blickar ut med våra teleskop ser vi alltid tillbaka i tiden. Man har idag upptäckt planeter som ligger så nära som dryga 20 ljusår bort, och när vi ser på dessa i våra teleskop ser vi alltså 20 år tillbaka i tiden. Men det finns ju såklart planeter längre bort än 20
ljusår. Tänk om vi kunde observera en planet 4 miljarder ljusår bort, då såg vi alltså fyra miljarder år tillbaka i tiden. Om den dessutom ligger inom den beboeliga zonen runt sin stjärna, som kanske liknar vår egen sol, och vi kan se att denna planet är under utveckling, precis som vår egen planet var för fyra miljarder år sedan, vad har då hunnit hända på dessa fyra miljarder år? Hur ser där ut idag? Finns det liv liknande vårt eget? Tanken är hisnande. Tanken, ljuset, avstånden, allt i universum är hisnande.
En annan kul detalj att tänka på är att ljusets hastighet är konstant och slutgiltig. Inget kan färdas snabbare än ljuset. Det vet vi alla. Ändå kan ljuset färdas fortare än sig själv... Vi vet att ljuset bryts av och ändrar riktning när det passerar en stark gravitation. Detta gör att vi - eller astronomerna, rättare sagt - kan se stjärnor som gömmer sig bakom andra stjärnor. När ljuset bryts av innebär det att fotonen, som är en partikel som ibland är en våg och ibland en partikel - ja, den är ganska omöjlig för oss vanliga dödliga att förstå oss på, svänger runt stjärnan. Detta gör att den yttre sidan av fotonen måste röra sig snabbare än den inre. Men farten är ju konstant, och det måste gälla både för ytter- och innersidan. Ändå svänger ljuset...
Ja, visst är det hisnande! Det finns säkert en matematisk förklaring på det där att ljuset går fortare än sig själv, men jag kan inte svaret.
Inget är vad man tror det är. Man kan tycka att vi är så himla unika här på planeten Tellus, men sannolikheten för det tycks i det stora universiella perspektivet vara helt osannolik.