Jaha, så var man åter tillbaka i verkligheten efter en helg i Kiruna. Det var otroligt roligt där och lika otroligt vackert. Som vanligt. Man kanske skulle ta och flytta dit...? Fast nä, då skulle allt det vackra efter ett tag bli vardag och man skulle inte längre njuta av det på samma sätt som man gör nu. Det är ungefär som att Sjuhult - där jag växte upp - är mycket vackrare nu när jag inte längre bor där, än när jag faktiskt bodde där. Då var man så van vid att se allt att man blev hemmablind. Hur som helst, Kiruna med omnejd var vackert. Vi landade vid lunchtid i fredags, hämtade ut vår hyrbil, och begav oss till hotellet för att checka in på Scandic Ferrum mitt i city. A körde sedan till sitt gamla jobb och hälsade på sina arbetskamrater medan jag tog en promenad i centrum. När han kom tillbaka gick vi till en restaurang som ligger i anslutning till hotellet och käkade. De hade fläskfiléfrossa den kvällen - ät så mycket du vill för 109 kr. Och vi åt. En hiskelig massa. Till köttet serverades olika salladstillbehör och så förstås potatisgratäng. Vi blev nästan lika mätta som den gången på Vikingline. Men det är en annan galen historia...
På lördagen började vi med den härliga frukostbuffén. Det är märkligt hur mycket mer mat man kunde få i sig, efter gårdagens middagsbuffé... Det blev frallor med ost, skinka, leverpastej, gurka och paprika. Det blev ägg med kaviar. Det blev en tallrik med yoghurt och olika slags müsli-tillbehör. Det blev köttbullar, prinskorv, äggröra och bacon. Det blev alltså mycket mat. Igen. När vi var färdigätna tog vi bilen till Jukkasjärvi och Ishotellet. Som vanligt höll vi oss utanför, eftersom det kostar skjortan att gå in i själva hotellet och se sig om. Det blev en titt i kyrkan istället, i vilken bilden ovan är tagen.
När detta var avklarat begav vi oss nordvästerut igen. Först blev det ett stopp vid Abisko turiststation. (Namnet Abisko kommer förresten ifrån nordsamiskans
Ábeskovvu, vilket ungefär betyder "skogen vid det stora vattnet", och här menas då Torneträsk.) Där tog vi en promenad och plåtade lite ifrån det frusna vattendraget som går alldeles intill. Sen vidare igen till Björkliden för lunch. Och kan man tänka sig, där hade de lunchbuffé! Mera mat alltså! Efter detta körde vi ända bort till Riksgränsen, där vi vände om och körde tillbaka mot Kiruna igen. På vägen hem stannade vi till i Abisko igen och handlade på Lapporten Stormarknad, en för en sådan liten by väldigt stor affär. De är enligt dem själva en av sveriges största försäljare av Coca Cola, med en genomsnittlig försäljning av 2 st burkar i minuten. Dock hjälpte inte jag till med detta, utan jag köpte istället något helt annat. Något mycket godare! På en hylla uppenbarade sig nämligen mitt absoluta favoritgodis, Skittles. Det är ett amerikanskt godis som jag bara sett på Grace American Foodstore i Stockholm tidigare. Men då bara i små minipåsar. Här fanns de i normalstora påsar och jag köpte på mig fyra sådana. Min lycka var gjord!
På kvällen tog vi det lugnt och köpte oss lite thaimat från A:s favoritställe. Detta inmundigades i hotellrummet i sällskap av teven och Melodifestivalen. Självklart vann rätt låt, eller i alla fall den ena. Jag har inte haft koll på Salem al Fakir tidigare, men nu har jag lärt mig vem han är. Han var helt klart bäst!
Söndagen började förstås med frukostbuffé. Favorit i repris. Sen mötte vi upp en kompis till A som jobbar i stadshuset och vi fick oss en guidad tur i lokalerna. Stadshuset är väl känt för sin arkitektur och konst, så det var riktigt trevligt att få se detta. Tog en hel del bilder som ligger uppe på
min bildsida, där även övriga bilder från resan finns. När stadshusturen var slut fikade vi på Café Trädgår'n innan jag och A tog bilen och körde till Nikkaluokta för att beundra Kebnekaisemassivet och de andra kringliggande bergen. Efter det körde vi tillbaka till Kiruna och flygplatsen, där bilen återlämnades till uthyraren och vi inväntade planet som skulle ta oss söderut igen.
Planet skulle ankomma Kiruna kl 17:25, men kom först 18:05 efter en försening från Arlanda pga sjukdomsfall ombord just innan start. En man hade fått akut hjärtbesvär och de var tvugna att ta ombord sjukvårdare som hjälpte honom att stabilisera läget. Enligt kaptenen var det allvarligt, men han levde i alla fall när sjukvårdarna tog honom av planet. Att få en sådan här info är jättebra, för då kan man lägga förseningen bakom sig eftersom man fått reda på orsaken. Nu var det så dags för oss att flyga. Men vi stod kvar och väntade. Tillslut fick vi veta att hjälpmotorn - som hjälper igång de stora motorerna - inte ville fungera, men tekniker höll på att kolla på den. I annat fall skulle det bli manuell start. Det dröjde dock inte länge förrän de gick igång och vi kunde taxa ut mot startbanan. Men som lite grädde på moset så hade det ju börjat snöa, så nu var man tvungen att köra lite avisning av vingarna, vilket fördröjde starten ytterligare. Efter en dryg timmes försening kunde vi så lyfta från Kiruna och flyga hemåt igen. Inte kul, men vardagen pockade ju på sin uppmärksamhet och igår var man tillbaka på jobbet igen. Fast vi har redan börjat fundera på nästa Kiruna-weekend... :-)
Tack o hej för idag!
(Kolla in bilderna från Kiruna
här.)
