onsdag 4 november 2009

Fläskfilépanna

Var och handlade idag och var sååå nära att köpa mig en bit fläskfilé och göra den goda pannan jag gjorde för ett par veckor sedan när A var här. Den blev verkligen supergod! Nu blev det dock inget fläskigt köp, för jag var så snål att jag inte ville betala 99 kr kilot för den. Sist jag köpte kostade den 59... Det blev färdigmat från frysen istället. Men varför i hela friden ställde jag mig den gången vid spisen och gjorde en så god maträtt från grunden? Jag som knappt kan koka vatten...? Jo, jag fick i uppdrag av A att göra en svensk höstmåltid. En vecka tidigare gjorde A en finsk höstmåltid, så nu var det min tur att bjuda igen. Då blev det rotfruktslåda som var fantastiskt god! A är bra mycket bättre än mig på att laga mat, även om han inte vill erkänna det. Han har förmågan att sätta ihop ingredienser i huvudet och få det att funka. Den förmågan har inte jag. Jag behöver ett recept att följa, annars blir det pannkaka. Och då ska man veta att jag inte ens kan göra pannkaka! Nä, nu överdriver jag. Ibland kan jag våga mig på att gå utanför ramarna och tänka själv. Som nedan t.ex.

Mitt bidrag blev "kantarelldoftande fläskfilé i panna". Rekommenderas verkligen!! Enkelt och gott! Originalreceptet:

4 port

400 g fläskfilé
2 dl creme fraiche
1,5 msk kantarellfond
10 st körsbärstomater
1 msk färsk, grovhackad timjan
50 g kantareller

1. Skär fläskfilén i centimetertjocka skivor. Krydda med salt och peppar, stek med matfett i en panna med kantarellerna tills de är gyllenbruna.
2. Slå över creme fraiche, kantarellfond och tomater, rör om och låt småkoka i några minuter.
3. Strö över timjan.

Servera med fullkornsris och kokt broccoli.

-----

Jag bytte ut kantarellfonden mot mer kantareller istället, och 1 msk färsk timjan fick bli 1 tsk torkad. Måltiden skulle ju vara svensk så jag bytte även ut riset mot kokt potatis, vilket jag kan tycka passar bättre. Vill man sen göra den smalare kan man säkerligen byta ut creme fraichen mot något lättare alternativ.

Jag ska göra det här igen, helt klart. Det blev nästan det godaste jag gjort någongång! Förutom "Mats goda kyckling" då, vilket brukar vara ett återkommande önskemål från A.

Det var allt för nu. Hej svejs!

Inga kommentarer: