Ikväll är en ledsam kväll... A:s mamma dog för några timmar sedan. Inte helt oväntat med tanke på sjukdomen, men kanske att det skulle gå så fort... Det är alltid trist när någon nära går bort. Jag själv har varit med om det två gånger, d.v.s. att jag varit närvarande då någon gått bort. Både min farmor och farfar fick jag vara med hos då de lämnade jordelivet. Först farmor, som dog 1990. Hon var då nära att fylla 94 år (vilket vi också brukar säga att hon blev, eftersom hon begravdes på sin 94:e födelsedag) och var inte sjuk på något sätt, utan dog helt enkelt av hög ålder. Jag satt och höll hennes hand samtidigt som man såg och hörde att stunden närmade sig. Så tog hon ett långt och djupt andetag, och så var det över. Ingen smärta, ingen rädsla, bara ett lugn i hennes ansikte. Det var sorgligt, men ändå skönt att det gick så fridfullt till. Samma var det med farfar. Jag höll honom inte i handen, men satt med bredvid. Det var precis samma som med farmor; ett djupt andetag, och så var det över. Lungt och fridfullt.
Så ikväll blir bilden ett ljus för de nära och kära som lämnat vår jord, och tanken går speciellt till Finland denna afton, men även till min svägerska vars pappa alldeles nyligen också gått bort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar