Ur barnamun

Hittade några roliga texter på nätet som föräldrar skickat in om sina barn och deras sätt att uttrycka saker sådär som bara barn kan, på deras egna rättframma tankesätt:

Kalle, 5 år, var skeptisk inför jultomten och gav honom mycket tveksamt en avskedskram. När dörren stängdes kom kommentaren: "Det där var inte Tomten, för det luktade morfar i mustaschen!"

På bilradion spelas "Empty room" med Sanna Nielsen och jag försöker sjunga med... Hugo 3 år sitter i baksätet och frågar lite försynt: "Mamma - sjunger du?" "Ja!" svarar jag glatt. "Det behöver du inte!" svarar då Hugo snabbt...

Johan, 3 år, åker badbussen till sjön en vacker sommardag. Storasyster Eva, 14 år, följer med. De hamnar i ett säte med ryggarna mot färdriktningen. Nästan framme, efter ca 5 km, kommer så frågan:
"Eva, varför backar han hela vägen??"

David är tre år och fortfarande ganska trotsig. Följande dialog utspelar sig om något jag inte ens kommer ihåg: 

- Hur många gånger ska jag behöva säga till dig? säger jag.

- Tre gånger, säger David.

- Nej.

- Fyra gånger?

- Nej, bara en gång!

- Varför sa du det så många gånger då, pappa?

Och så allra sist en liten rolig historia:

Pelle 4 år och hans mamma var på zoo och tittade på aporna.

-Titta mamma, den där apan ser ut som faster Rut.

-Nämen fy, så säger man väl ändå inte! 

Pelle viskar då försiktigt till sin mamma:

-Men... Apan förstår väl inte vad jag säger?

/Godnatt!