Först upp och sen ner igen

Snart är det helg och jag och A ska ut på en liten semestertur uppåt landet. Det blir en liten tältsemester i Västmanland, där vi var härom året. Vi gillade platsen så mycket att vi kör en favorit i repris. Hoppas nu bara att vädret håller sig bra. Det ser lite sådär halvbra ut just nu. Men än är det inte helg och mycket kan hända.

Då hoppas jag istället att vi får desto finare väder om två veckor, den 2-5 september, för då bär det åter av norrut. Fast nu låååångt norrut, till Kiruna. Såhär ser resplanen ut, om allt går i lås:

2 september: Flyg till Kiruna på förmiddagen. Turistande och besök hos bekanta under dagen. Övernattning hos bekant.

3 september: Bil till Nikkaluokta. Därifrån helikopter till Kebnekaise Fjällstation. Under dagen kortare turer runtomkring. Övernattning i tält vid fjällstationen.

4 september: Vandring till toppen av Kebnekaise (förmodligen guidad sådan via Östra leden) ca 15 km och 1400 höjdmeter, och tillbaka till fjällstationen igen. Övernattning i tältet igen.

5 september: Vandring 19 km från fjällstationen tillbaka till Nikkaluokta. Eventuellt båtresa över sjön Ladtjojaure för att spara 6 km vandring. Bil till Kiruna. På kvällen flyg tillbaka till Stockholm igen.

Håller redan på att gå in mina kängor jag köpte i vintras vid ett besök i Kiruna. De verkar vara välfungerande utan att ge några skavsår, men jag kommer ändå utrusta mig med skavsårsplåster. Det är även en del annat som skall införskaffas, bl.a. en rejäl vattenflaska och tunna ullstrumpor. Eftersom en del av turen går via glaciärer så lär det behövas lite värmande kring fötterna.

Nu är det dock ingen enkel march uppåt. Man ska ha med sig att tre personer faktiskt dött uppe på Kebnekaise hittills i år. Detta är en av anledningarna till att jag förordar en guidad tur. Dock slipper vi gå på denna smala rygg av snö, som går mellan syd- och nordtoppen:

Vad annars då... Tja, jag fick en fin femkrona i växel på lunchen på jobbet häromdagen. Vad sägs om den här lille rackaren?

Har läst mig till att det "endast" gjorts 300 000 exemplar utav detta jubileumsmynt som gjordes 1995 för firandet utav Förenta Nationernas 50-årsjubileum, så det finns lite samlarvärde i den. Dock inte mer än 15-20 kr än så länge. Men på sikt kommer den bli mer och mer värd. Tycker det var kul att få den bara sådär, som växel. Inte varje dag det händer att man får ett jubileumsmynt i handen! Nu kan jag lägga den i min övriga lilla myntsamling, som mest innehåller ovanligt fina och blanka exemplar av vanliga mynt och sedlar, men som också innehåller denna 1-öring från 1740:

Det var allt för denna gång. På återseende!