I förra veckan kom en före detta arbetskollega in på jobbet och hälsade på. Hon brukar dyka upp lite då och då och handla grejer till hennes kontorsmaterielbutik där hon numera är butikschef. När hon kommer brukar hon alltid stanna till och prata lite med mig. Vi jobbade aldrig på samma avdelning, men var ändå goda vänner och är fortfarande. När hon nu var där i förra veckan så tog hon mig åt sidan och stack till mig ett visitkort med en mans namn på.
- Idag kom jag hit enkom för att träffa dig. Den här killen på visitkortet är min chef, alltså oss butikschefers chef, och han vill att du ringer honom. Det finns en ledig tjänst på Svanströms lilla butik nere vid Kungshörnet, förstår du.
- Okej, svarar jag lite förvånat. Vad är det för tjänst?
- Butikschef.
Jag höll på att ramla baklänges, så paff jag blev. Vill han träffa mig för en eventuell butikschefstjänst?? Varför... Varför det?? Njae, det vete sjutton... Jag är väl inget ämne för en butikschefstjänst?? Men på deras senaste butikschefsmöte framgick det att den nuvarande ska sluta och då hade hon kommit att tänka på mig och tyckte jag passade jättebra för det. Jag lovade att tänka på saken. Vilket jag sedan också gjorde. Oj, vad jag tänkte... Jag funderade och funderade och funderade, vände ut och in på mig själv för att kunna se om jag kunde föreställa mig själv som butikschef... Och så i måndags bestämde jag mig - jag kunde se mig som det! Jag visste vid det här laget att det var en väldigt liten butik, med bara två anställda: butikschefen och en säljare. Jag ringde således den här killen, och han ville mycket riktigt träffa mig för att se vem jag var. Min gamla kollega hade talat så gott om mig och tyckte absolut att vi skulle ses. Självklart var det också intressant att jag kom från IKEA, vilket jag vet att det ofta är när det gäller jobb i andra butiker. IKEA-skolad personal är attraktivt ute på marknaden.
Jag som just nu trivs så bra på jobbet och med min nya chef har ju absolut inte längre några tankar på att sluta just nu, men när man får det här framlagt för sig så kan man ju inte tacka nej till att träffa den här killen. Så på fredag klockan 09:00 ska vi ses i den aktuella butiken, så får vi se vad som händer sen. Jag lär sedan inom några veckor antingen få höra "tyvärr ser vi inte dig i rollen som butikschef just nu", eller "du är mycket intressant för oss och vi vill gärna träffa dig igen för en mer djupgående intervju". Jag vet ju att de har interna sökanden, så sannolikheten är väl närmare noll än hundra, men om man inte visar upp sig och säljer in sig själv så får man ju inte chansen! För ju mer jag tänker på det ju mer intressant blir det. Jag känner mig jäkligt taggad, måste jag erkänna! Tänk att få ha sin egen lilla butik, med en anställd, (man är alltså bara totalt två personer i butiken), och få driva den och försöka få den att växa. Det blir nog inte lätt, för konkurrensen är hård på den här marknaden, men det blir ju bara en kul utmaning!!
Jag berättade om det hela för chefen idag, för jag kände att jag inte vill gå bakom ryggen på honom och låta det komma som en överraskning att jag tänker säga upp mig, ifall det nu skulle bli aktuellt, och han var enbart glad för min skull! Han var noga med att påpeka att han INTE ville att jag skulle sluta, för han vill ha mig kvar på sin avdelning, men han ville såklart ändå att jag ska ta den här chansen.
Så håll nu tummarna för mig på fredag morgon. Hårt!
I övrigt då? Tja, det har regnat ungefär hela dagen. Jag kikade ut genom fönstret i morse och konstaterade att det verkade dugga lite lätt, så jag drog bara på mig regnjackan. Men så fort jag satt mig på cykeln och trampat iväg så började det regna ordentligt. Det slutade med dyngsura byxor som knappt hann torka ordentligt på jobbet sen. Det hade dock slutat regna och var nästan helt torrt ute när jag cyklade hem sent på eftermiddagen, men tro sjutton om det inte började regna igen då jag trampade iväg från IKEA... Dock inte som i morse, men lite blöt hann man bli ändå. Imorgon verkar det dock bli mycket bättre väder.
Idag har jag varit duktig och städat hela lägenheten, samt tvättat tre maskiner smutstvätt. Har varit på tok för lat senaste tiden, men nu började råttorna bita mig i tårna så då var det väl dags, tänkte jag.
Imorgon väntar en lång arbetsdag, 9-20, så jag borde nog gå och lägga mig nu. Jo, så får det bli.
Tack & hej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar