10 februari idag. Tre dagar innan min födelsedag. Min 38:e sådan. Helt sjukt. Vart tog åren vägen? Tycker det är fuskigt, jag hann ju inte med! Om vi tar åren 18-36, vart tog de vägen? Inte sjutton minns jag att jag var med om dem. Icke! Jag fyller 38, men minns inte 18 av dem. Alltså borde jag fylla 20. Men... i ärlighetens namn... jag känner mig ju inte riktigt som 20 heller. Mer som... 36. Kroppsligt. (Där kanske andra skulle säga att jag ser ut som 56, vad vet jag?) I själen kanske som... 28. Och hur många är det inte som säger "jag känner mig 10 år yngre än jag är"? Man är aldrig ensam. Man får aldrig vara själv om något. Alltid är det någon som ska komma och påstå att de också minsann är det där, eller varit där, eller varit med om det där, eller känner sådär, eller tänker sådär... Äsch, strunt samma. Jag blir 38. Det innebär att jag har 27 år kvar till pensionen, förutsatt att man då fortfarande pensioneras vid 65.
Ikväll är jag jättetrött. Sov sådär halvbra inatt. Hade sömnregistreringsapparaten kopplad till kroppen, vilket nog var anledningen till att jag vaknade 4 ggr under natten. Jag kunde komma ihåg dem då jag vaknade och mindes även att jag somnade direkt efter att jag vaknat. Så jag fick ändå en del sömn. Tror det slutade på runt 6 timmar. Inte jättedåligt, men inte jättebra heller. Får se vad det blir för svar om några veckor, ifall jag hade några andningsuppehåll. Tror faktiskt inte att några sådana registrerats. Inbillar mig att jag skulle ha märkt ifall jag har sådana vid det här laget. Så vi får se vad som händer.
Kvällens goda ord: "Ta något varmt på dig om du fryser. Men ta inte eld."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar