Pappa papegoja

Har jobbat i helgen som gick och var rätt så trött på söndagen, så jag passade på att sticka inom affären på väg hem och handla lite mat. Hittade inget särskilt jag var sugen på och få grejer lockade mig till köp. Till slut tröttnade jag och tog en färdig pastasallad ur
kyldisken. Det fick bli slim-line.

När jag gick förbi naturgodis-hyllan stod en liten pojke på tre, fyra år där med sin pappa och jag kunde inte låta bli att stanna till och lyssna på följande härliga diskussion dem emellan.

- Vad är det där? frågade den lille pojken och lyfte på locket och pekade på cashewnötterna.
- Det där är fågelmat, sa pappan och tog bort pojkens hand.
- Vad är det där då? frågade den lille pojken på nytt med handen på det lyfta locket, pekandes på de torkade bananskivorna.
- Det är fågelmat det också, sa pappan och tog åter bort pojkens hand.
- Men vad är detta då? Pappan verkade nu bli lite smått irriterad och svarade bara: - Fågelmat.
- Och detta då? Och detta? Och det här? För varenda liten låda (och det finns många olika sorters naturgodis i lösvikt i den affären) lyfte pojken på locket och tittade uppfordrande på pappan. Till slut satte sig pappan ned, spände ögonen i pojken och tog ett tag om hans axlar.
- Du förstår, det här är mat för papegojor, du vet de där fåglarna som hela tiden säger samma saker om och om och om och om igen...
Pojken tittade förvånat på sin pappa.
- "Om och om och om och om igen", härmade han. - Pappa, är DU en papegoja?

Jag kunde knappt hålla mig för skratt och gick därifrån med ett stort leende på läpparna. Så var den kvällen räddad och jag åt min sallad med god aptit, och ett litet leende i mungipan hängde sig kvar hela kvällen.