Familjen Dafgårds "Skafferimetod"

Nyligen har färdigmatproducenten Dafgård börjat tillverka sin färdigmat med något de kallar för "skafferimetoden", som ska stå för modern husmanskost. (Redan där börjar man ju undra, för "skafferimetoden" låter i.a.f. i mina öron som om det skulle vara något som tillagas på gammalt sätt.) Med denna metod menar man att maten görs:
• Utan konstgjorda färgämnen
• Utan konstgjorda aromer
• Utan stabiliserings- och emulgeringsmedel
• Utan smakförstärkare, t.ex. glutamat och jästextrakt
(Återigen - maten verkar alltså göras på ett omodernt, gammaldags sätt.)

Så vad innehåller då exempelvis en "Werners Grillbit"? Jo, följande:

Potatis, nötkött (24%), romanabönor, tomat, vatten, ägg, lök, vegetabilisk olja, tomatpuré, stärkelse, creme fraiche, grädde, salt, potatismjöl, smör, socker, vitlök, kryddor, potatisfiber, vitvinsvinäger, persilja, citronjuice, morot, färgämne (morotsextrakt som ingår i bearnaise), druvsocker.

Det här kan väl ändå inte vara sant... Inte ett enda E-ämne!!! Ingen färdigmatproducent skulle väl få för sig att börja tillaga billig mat gjord på endast ÄKTA råvaror?

Så här skriver Dafgård på sin hemsida:

Debatten, som startade 2007, om onödiga tillsatser i färdigmat blev startskottet för ett rejält förändringsarbete i Familjen Dafgårds kök i Källby. Målet var kristallklart, alla onödiga tillsatser skall bort direkt, på sikt skall inga tillsatser finnas i Familjen Dafgårds mat. Nu närmar vi oss målet med snabb takt. För bara två år sedan användes 46 olika tillsatser i maten, idag ser vi att det behövs nio tillsatser totalt. Nu har de första rätterna som är helt fria från tillsatser lanserats.

Förutom att ta bort tillsatser tar vi bort jästextrakt, konstgjorda aromer och andra ingredienser som inte är så vanliga hemma "i det egna skafferiet".

Arbetet med att ta bort tillsatser har resulterat i att vi bl.a. tillverkar
- köttfond som bas till våra såser
- potatismos från grunden (som hemlagat)

Så vad ska man tro? Är det här äkta mat? Jag personligen har ju svårt att tro det, efter alla år med en massa tillsatser och aromämnen. Men samtidigt kanske det har varit så att flera utav våra vanligaste äkta ingredienser har haft ett E-nummer. Varför, kan man dock undra i så fall...

Hur som helst, jag har smakat flera utav deras "ny-gamla" färdigrätter och de smakar precis som förut. Inte godare, men heller inte sämre. Så man kan sannerligen ifrågasätta varför i hela friden de från början hade alla dessa tillsatser och aromer. Det är nog en fråga som ingen människa ärligt och riktigt kan svara på...

Jaså, var det SÅ kossan fungerade!

Denna lilla uppsats sägs komma från en kille i mellanstadiet.
_____

Nyttan med Kon

Kon är ett husdjur... Men den finns också utanför huset. Och den lever ofta på landet, men den kommer också in till staden, men bara när den skall dö. Men det bestämmer den inte själv.

Kon har sju sidor... Den översta sidan - Den nedersta sidan - Den främre sidan - Den bakre sidan - Den ena sidan - Den andra sidan- Och den invändiga sidan.

På den främsta sidan sitter huvudet... Och det är för att hornen skall ha något att sitta fast på. Hornen är av horn och dom är bara till prydnad. Dom kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom sitter på sidan av hornen. Kon har två hål framme i huvudet. Dom kallas ko-ögon. Kons mun kalles mule. Det är nog för att den säger mu.

På den bakersta sidan sitter svansen... Den använder den för att jaga bort flugor med, så att dom inte ramlar ned i mjölken och drunknar.

På den översta sidan - Och den ena sidan - Och den andra sidan, är det bara hår... Det heter ko-hår och har alltid samma färg som kon. Färgen på kon heter kulör.

Den nedersta sidan är den viktigaste för där hänger mjölken. Och när mjölkerskan öppnar kranarna så rinner mjölken ut. När det åskar så blir mjölken sur... men hur den blir det har jag inte lärt mig ännu. Kon har fyra ben... Dom heter ko-ben. Dom kan också användas till att dra ut spikar med. Kon äter inte så mycket, men när den gör det äter den alltid två gånger. Dom feta korna ger helmjölk. När kon är dålig i magen ger den ost. I osten är det hål. Men hur den gör hålen har jag inte heller lärt mig ännu.

Kon har gott luktsinne... Vi kan känna lukten av den på långt håll. Kons valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter tjur, och det gör kons man också. Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett däggdjur.

Den som kommer och hämtar kon när den blir gammal heter ko-fångare. Den sitter ofta framme på bilar. Så blir kon slaktad, man häller mjölken i tetror som vi kan köpa i affären. Kons fyra ben skickas till snickaren. Det kallas återanvändning.

Som man kan se är kon ett nyttigt djur. Och därför gillar jag kon väldigt mycket.

(Lärarens kommentar: Jag har aldrig läst något liknande!)

_____

Nä, vem har det?? :-)

Dagens fynd!

Jag var just nere i soprummet för att tömma alla mina sorteringskärl som höll på att svämma över, och fann då den här ståendes i ett hörn. En geringssåg, helt utan fel och brister (vad det verkar i alla fall). Någon tycks inte vilja ha den, så varför ska man då låta den stå där? Inte för att jag behöver en geringssåg särskilt ofta, men ändå... Nu har jag en åtminstone! Sen fanns där också en vägghylla från Ikea, hel och fin, men den kostar så lite att köpa ny så den fick vara kvar. Om jag dessutom snart flyttar till en mindre lägenhet så är det ju nästan så att det är jag som ska ställa dit möbler.

Ibland kan man göra värdefulla sopfynd också. När jag bodde i Vårby Haga i Stockholm så fann jag en dag två stycken Sjuan-stolar i grovsoprummet. Den ena var lite trasig i ryggstödet, men den andra var det inget fel på. Båda var dock lite slitna. En ny sådan stol kostar ca 3.500 kr och begagnade i bra skick ca 1.500 kr. Jag tror jag skulle kunna få uppåt tusenlappen för min hela stol. Så nog var det ett fynd alltid! Jag tror inte den som slängde dem visste hur mycket de faktiskt är värda...

Idag mår jag bättre och jag räknar lugnt med att kunna gå till jobbet imorgon. Har sovit mycket bättre inatt utan svettningar och konstiga drömmar. Dock känner jag lite efterdyningar i form av matthet. Men det lär ju gå över det också.

Det var allt för nu. På återseende!

Sängen är en fin vän

I alla fall när man är sjuk. Har varit hemma hela helgen (då jag annars skulle ha jobbat) och haft ont i huvudet och feber. Ingen hög feber, drygt 38 grader, men ändå... Den kom i fredags kväll, medan huvudvärken har suttit i sen i torsdags nu. Ibland är den så gott som helt borta, men sen kommer den tillbaka igen. För att försvinna efter ett tag igen. Och kommer tillbaka. Febern känns som en direkt orsak utav huvudvärken, vilket jag inte upplevt förut. Brukar ju inte ha ont i huvudet heller. Ringde sjukvårdsupplysningen igår för att fråga varför man får huvudvärk och feber, och sa att jag har aldrig haft det så förut, men svaret jag fick var bara att det är ett helt vanligt virus som i just min kropp den här gången gav symptomen huvudvärk och feber. Ta ett par Alvedon och vila.

Vila ska jag göra, men Alvedonen struntar jag i, för de hjälper inte något alls den här gången. Sängen är min bästa vän just nu, och min iPhone. Där kan jag ligga och spela lite spel eller surfa på internet.

Loggar nu ur datorn och styr kosan mot Sultan Svaneholm och Tuvebo! Hejdå!

Jag och gubben Ingvar

Jodå, det räckte inte med en dags besök. Han var hos oss två dagar! Det är ju ett stort hus han ska gå igenom och ge synpunkter på; bra och dåliga. Mot kvällningen fick vi möjligheten att träffa honom lite mer personligen och ta lite foton. Det är som synes inte så skarpa bilder, men det var en ovan hand som höll i mobilkameran, så inget ont ljus ska skina på fotografen.

Nu är det sannerligen läggdags! Godnatt godnatt!

Idag...

...har vi haft besök på jobbet. Der überboss himself har varit där med sin trupp om runt 20 personer. De har gått runt och tyckt till om vårt nya fina varuhus. Själv hann jag sluta jobba innan de kom fram till mina avdelningar. Och spelar roll, jag har ju träffat honom förut när jag jobbade i Stockholm. Det var inte så himla märkvärdigt. Han är ju faktiskt bara en människa han också, även om han hör till en av jordklotets absolut rikaste personer. Men det gör vi ju alla, på ett eller annat sätt. Man kan vara rik på exempelvis upplevelser och känslor. Själv så är jag rik på... eh... Själv så är jag rik på... ööööhhh... Jo! Själv så är jag rik på "babbel", vet jag definitivt att somliga skulle vilja säga. Och det är kanske sant. När jag var liten så tyckte många gamla tanter (som även gillade att nypa en i kinden) att jag skulle bli präst, "för du är ju så bra på att prata!". Men någon präst blev jag inte. Skulle nog inte bli så bra sådan, vågar jag påstå. Det skall liksom mer till än att vara bra på att prata.

I småskolan så var jag känd bland lärarna som en som pratade mycket. Konstigt nog verkade det vara nästan det enda som kvartsamtalen handlade om... Förstår inte... Men till mitt försvar kan jag säga att jag inte var värst. I lågstadiet så var det en kille som gick en klass över mig som också var ganska duktig på att prata. När fröken tröttnade på honom så tog hon fram ett plåster ur en låda i katedern och gick fram till honom och satte det rakt över munnen. Då blev han tyst. Själv så fick jag aldrig något plåster. Så det så! :-)

Ikväll har jag städat lägenheten och gjort så fint så fint. Inte av någon särskild anledning, utan mest för att jag började bli rädd för att dammråttorna skulle börja bita mig i fötterna. Då har det gått för långt! Så nu är det dags att sluta babbla och hoppa in i duschen och sen ta mig en liten kvällsmacka. Imorgon väntar en ny dag med Mr Boss. Får kanske chansen att säga hej då istället. Ska fundera ut något intelligent att säga. Kan dock ta lite tid...

/Hej hopp!

Usel bloggare

Usch, så dålig jag är på att uppdatera den här bloggen... Men det
blir liksom aldrig tid att göra det. När man väl får en stund över
så är man ändå så trött att man inte orkar tänka på vad man
eventuellt skulle kunna ha att skriva ned. Jag är väldigt trött
nuförtiden, och det beror nog på det enkla faktumet att jag får för
lite sömn. "Men lägg dig tidigare då", skulle nog de som känner
till mina sena nattvanor säga. Jovisst, om det bara vore så enkelt!
Vilket det nu inte är. Jag är ju allt som oftast kvällspigg också,
och då somnar man ändå inte förrän framåt nattkröken.

Men ikväll så är jag faktiskt trött och jag ligger redan i sängen
medan detta skrivs från min iPhone. Det är så häftigt att man kan
ligga här och surfa och blogga i godan ro medan Eva Cassidy sjunger i
hörlurarna. Igår när jag var ledig så vaknade jag såklart alldeles
för tidigt, och då tog jag fram mobilen och surfade in på SVTs
hemsida och tittade på senaste avsnittet av Antikrundan. Det var lite
coolt faktiskt! Helt perfekt bild och ljud, och fri surf tack vare nån
snäll granne som hade ett öppet, trådlöst nätverk.

Men nu, go'vänner, tackar jag för ikväll och säger-

Godnatt!

Den Stora Dagen!

Så var den här, den stora dagen!! Idag vankas det bröllop i Stockholms Stadshus. Va? Om jag ska gifta mig?? Nej nej nej, inte då! Det är en god vän som ska slå sina påsar ihop med sin engelske pojkvän. Hon kommer från USA, har bott i Sverige i flera år, men bor nu i England. Och de gifter sig i Sverige. Fråga mig inte varför, men tydligen tycker de båda om vårt land. Konstigt, vi har ju bara en massa snö här när det egentligen borde vara fullt med krokusar och snödroppar och rännilar av smältvatten överallt. Tittar ut och upptäcker till min förvåning att solen lyser från sin absolut bästa sida och det är fullkomligt klarblå himmel utan tillstymmelse till moln. Men temperaturmätaren visar ändå på -8 grader. *Burr!*

Nu ska jag dock inte sitta här och tjattra utan bege mig in i duschen och börja göra mig i ordning. Slips, kavaj, finbyxor och sånt ska på.

Hej så länge!