Idag...

...har vi haft besök på jobbet. Der überboss himself har varit där med sin trupp om runt 20 personer. De har gått runt och tyckt till om vårt nya fina varuhus. Själv hann jag sluta jobba innan de kom fram till mina avdelningar. Och spelar roll, jag har ju träffat honom förut när jag jobbade i Stockholm. Det var inte så himla märkvärdigt. Han är ju faktiskt bara en människa han också, även om han hör till en av jordklotets absolut rikaste personer. Men det gör vi ju alla, på ett eller annat sätt. Man kan vara rik på exempelvis upplevelser och känslor. Själv så är jag rik på... eh... Själv så är jag rik på... ööööhhh... Jo! Själv så är jag rik på "babbel", vet jag definitivt att somliga skulle vilja säga. Och det är kanske sant. När jag var liten så tyckte många gamla tanter (som även gillade att nypa en i kinden) att jag skulle bli präst, "för du är ju så bra på att prata!". Men någon präst blev jag inte. Skulle nog inte bli så bra sådan, vågar jag påstå. Det skall liksom mer till än att vara bra på att prata.

I småskolan så var jag känd bland lärarna som en som pratade mycket. Konstigt nog verkade det vara nästan det enda som kvartsamtalen handlade om... Förstår inte... Men till mitt försvar kan jag säga att jag inte var värst. I lågstadiet så var det en kille som gick en klass över mig som också var ganska duktig på att prata. När fröken tröttnade på honom så tog hon fram ett plåster ur en låda i katedern och gick fram till honom och satte det rakt över munnen. Då blev han tyst. Själv så fick jag aldrig något plåster. Så det så! :-)

Ikväll har jag städat lägenheten och gjort så fint så fint. Inte av någon särskild anledning, utan mest för att jag började bli rädd för att dammråttorna skulle börja bita mig i fötterna. Då har det gått för långt! Så nu är det dags att sluta babbla och hoppa in i duschen och sen ta mig en liten kvällsmacka. Imorgon väntar en ny dag med Mr Boss. Får kanske chansen att säga hej då istället. Ska fundera ut något intelligent att säga. Kan dock ta lite tid...

/Hej hopp!